Stress

Jag har den senaste veckan, tror jag, känt en oro och en lättretlighet. En lättretlighet kombinerad med ett otroligt bekräftelsebehov. Det har inte känts bra och ändå har jag om och om igen bett om bekräftelse och agerat på sätt som jag inte vill. Jag har känt mig klängig och panikig. Inte känt att människor omkring mig berör mig och haft ett behov av att fixa så att jag känner mig berörd.

Jag vet att detta inte går att göra genom att kräva av andra att rätta till mina känslor. Jag vet att det dels blir kravjobbigt för den/dem andra och dels så ger det oftast ingenting. Frustrationen och bekräftelsebehovet kvarstår, det mattas inte av. Det är där och gnager, förvärras kanske.

Igår fick jag en mindre panikattack, eller någonting liknande och det kändes verkligen inte bra. Jag uppskattar att Aska ”tog hand om mig”, men jag tycker inte att jag agerade rätt. Och mitt i paniken så försöker jag hitta ett sätt att inte bli precis sådan som jag blir. Ett sätt att kontrollera mina reaktioner. Och sen efteråt så funderar jag en massa fram och tillbaka på preventiva åtgärder, sätt att fixa så att jag inte reagera och agera så igen. Och varje gång jag misslyckas med att inte agera så så är paniken där mycket mer pga att jag känner mig så misslyckad.

Det är svårt att mitt i en känslostorm agera konstruktivt.

 

Besatt

Middag och drinkkvällen med Angian var hur mysig som helst Vi pratade mycket om allt, mest politik. Återigen blir jag helt såld på att hen verkligen lyssnar och är intresserad av vad jag säger. Vi hade några moments och en riktigt mysig kram. Hen säger att hen bli glad av mig.

 

Har dock kännt att jag blivit lite besatt av Angian. Att jag tänker för mycket på hen och får impulser att höra av mig till hen hela tiden. Det var så mycket att det blev jobbigt. Jag vill inte att det ska bli för intensivt.

Bra att Sot är så klok. Hen gav mig lite tips på vad jag kan göra för att bryta tankarna när de hakat upp sig. Ska koncentrera mig på konkreta saker om finns i min omgivning. Det fungerade perfekt! Nu känner jag mig helt lugn och tillfreds

 

Fundering

Jag har insett att jag de senaste dagarna fastnat lite i tanken på att vilja hångla och flirta med folk. Dels så leder det sällan någonstans om man blir besatt av en sådan tanke. Dels så blir det lätt att vara mindre närvarande i nuet och ta in vad som händer. Uppleva det och liksom surfa på händelseförloppet. Så jag tror att jag ska försöka tagga ner de här flirt och hångelbehovet lite, och vara mer allmänt öppen inför möten med människor.

Sen har jag noterat en sak till och det är att jag blir ”rädd” när folk eventuellt flirtar med mig, om jag är lite osäker på vad jag vill. Som att jag är rädd att jag inte ska kunna säga eller visa när jag inte vill något som de verkar vilja. Lite likadant blir det med det jag själv gör, rädd att bli missförstådd och liksom nästla in mig någonstans där jag inte vill vara. Knepigt är det. Det finns för många likadana berättelser om hur saker och ting ska gå till.

 

Slarver

Kinkypartajet var lyckat. Jag lyckades dock bli alldeles för full, men innan dess hade jag väldigt kul Fick till det med Nabel och även lite myshångel med Tinem.. Sedan sov vi ihop alla tre, hur mysigt som helst. Även om huvudvärken inte var nådig imorse..

Sayi är lite grinig. Hen gillar inte att jag är ute och slarvar runt och sover hos snyggingar.. Men hen har inte sagt något än i alla fall, utan försöker verkligen lägga band på sig.

 

 

 

 

Om sex minuter ska jag åka till jobbet

Så jag tänkte bara skriva ett kort inlägg om igår. Jag och Aska umgicks på lunchen och efter jobbet. Vi lagade mat och sedan satt vi vid varsin dator och det kändes sådär mysigt trevligt. Vara i samma rum men inte prata så mycket, avslappnat. Jag gillar det. Ibland gillar jag det inte, när jag har en massa jag vill prata om och inte får någon respons, men det är ju som det är med det. Då känner jag ibland att jag blir som en treåring som vill ha uppmärksamhet nu nu nu. Igår var det inte så, igår stortrivdes jag. Pratade med Glöd, Eldoniel och Toos på msn och lagade lunchlåda tills idag.

 Nu är det en minut tills jag bör gå…

 

Fånig

Det är intressant att jag blir så annorlunda med olika människor. Att jag reagerar så olika på olika människor. Vissa människor är jag bara så grymt attraherad av att jag mest tänker snuskiga tankar när jag är med dem. Många relationer jag har är ganska avslappnade och mångfacetterade. Jag tycker om mina avslappnade relationer. Jag tycker att det är skönt att jag har människor i mitt liv som jag kan ha det roligt, skönt och tråkigt med…

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, förutom att jag vill berätta mer om mina känslor för Angian. Med Angian blir jag lite fånig, eller jag blir fånig av Angian. Jag drömmer om promnader hand i hand istället för passionerat sex. Jag längtar efter att dra fingrarna genom hens lockiga hår istället för hens underliv… Det är mysigt att vara lite fånig, jag tror jag behöver det också.

En sak som har fått mig att fastna för Angian är att hen verkligen lyssnar på mig. Jag har aldrig varit med om någon som lyssnar som hen. Som liksom lyssnar med hela kroppen…

Snart är det dags för kinkyparty. Då ska min fåniga sida få ge vika för den porriga…

 

 

 

 

På väg mot något

Jag är sjukt trött just nu. Har bråkat, gråtit, surat och faktiskt pratat med Sayi. Jag har varit totalt ärlig om hur jag känner… Att jag trots våra ansträngningar känner mig begränsad och ofri. Och kors i taket, vi lyckades komma någon vart. Sayi lyssnade och avhöll sig så gott hen kunde från beska kommentarer och hånskratt.

 

Äntligen förstår hen att hens ständiga sms:ande och undringar om vart jag är, vad jag gör och med vem jag är, får mig att känna mig totally kvävd och begränsad. Jag måste få känna att mitt liv är mitt liv. Att jag bestämmer själv vad jag vill göra, när jag vill göra det och med vem jag vill göra det. Jag vägrar fråga hen om lov och jag vägrar att anpassa mig. Inte nu, inte mer!

 

Det bästa av allt är att Sayi förstår… Hen förstår att hens beteende inte ens är okej i ett monogamt parförhållande och hen lovar att ändra sitt beteende J

 

Samtidigt är jag oerhört peppad inför helgen. Ska äta och drinka med Angian. Funderar på vad jag ska ha på mig!!!

 

Och innan dess är det en liten tillställning där en väldigt söt, smart och spännande människa kommer vara med, Nabel heter hen. Vi känner inte varandra så jättebra, men träffas typ varannan vecka, eftersom vi båda är med i samma läsecirkel. Sedan har vi en del gemensamma vänner och brukar hamna på samma fester.  Så på onsdag ska jag försöka prata lite med Nabel i alla fall J

 

Eldoniel, Cerest och det här med att flirta

Cerest tycker att det är lite jobbigt att Eldoniel inte vill vara tillsammans med hen, men samtidigt så tycker hen att ra-tankarna är intressanta och bra. När det kommer till praktiken så blir det svårt. De har en överenskommelse just nu som går ut på att Eldoniel inte får ha sex med någon annan och att Cerest får det. Eldoniel vill att Cerest ska ha sex med någon annan, hen hoppas att Cerest då kommer inse att det inte innebär ett hot för deras relation. Att kärkänslor och sexvilja inte är något som bara går att känna för en i taget. Det är såhär jag har förstått situationen utifrån ett par samtal med Eldoniel.

Igår var jag på fest hos Eldoniel och Cerest var där, jag tycker att Cerest är intressant och jag flirtade med hen. Jag är inte säker på det här med flirtande, vet å ena sidan inte om det märks att jag gör det och å andra sidan blir jag rädd att jag verkar för på. Det kändes ovanligt och kul att veta att det är något som Eldoniel troligen skulle uppskatta om hen visste om det. Att döma av vad Eldoniel pratade med mig om så märkte hen dock ingenting av mitt flirtande. Jag tror att Cerest märkte det och det kändes som att hen besvarade flirtandet lite vilket är trevligt.

Hela flirtkonceptet och hur jag ska skriva om det känns både utelämnande och så blir det svårt med formuleringarna. Jag hade gärna hånglat med Cerest helt enkelt och jag försökte visa detta mestadels med kroppsspråk, beröring och ögonkontakt. Och jag fick höra att jag var ovanligt varm när vi kramades, en lite längre, hejdåkram.

 

Några ingredienser

Jag hade tänkt berätta lite om hur det ser ut på relationsfronten för min del. Jag började skriva något, men det blev bara pannkaka av alltihop. För just nu är allt en enda röra. Nedan följer några ingredienser, om ni är sugna på relations-röra.

 

Sayi bor jag med. Ibland känns det som vi känner varandra utan och innan, men just nu är vi som främlingar. Vi missuppfattar varandra och ser bara våra olikheter i ett negativt ljus. Jag vill inte vara den människa som hen just nu ser mig som. Och jag vet att hen inte är den som jag allt som oftast väljer att se henom som. Vi skriker och gråter, surar och anklagar, skrattar och älskar. Det bästa jag vet är när rynkan mellan Sayis ögonbryn slätas ut, när hens blick blir mjuk igen och slutar skära sönder mig. Sayis och min relation är en berg-och-dalbana. Och kanske har den alltid varit det. Den stora frågan är om vi kommer att överleva det här. Vad kommer att ske? Fungerar det att göra om ett monogamt parförhållande till en icke-definierad relation utan krav och begränsningar?

 

För ett par månader sedan träffade jag Morkim. Hen är ännu en ingrediens som gör röran lite rörigare. Morkim och jag ”klickade” från första stund. Hen är rolig, social, omtänksam och lättpratad. Eller hen VAR allt detta. Vi började umgås rätt intensivt. Det blev mycket kaffe och en del öl. Snart insåg vi att våra läppar och tungor matchade minst lika bra som våra skratt. Mysigt och okomplicerat. Vi hade det skönt, roligt och trevligt tillsammans.

 

Tyvärr varade det inte så länge och det beror främst på att Morkim mår väldigt dåligt. Hens värld är full av kaos, mer och värre kaos än det som finns i min värld. Hen är nu helt förändrad. Misstänksam, manipulerande, svartsjuk och falsk. Det känns inte alls kul, men jag har bestämt att vi behöver vara ifrån varandra ett tag. Eller att JAG behöver vara ifrån henom. Vi pratar ändå, men ses inte lika mycket. Snart lättar det förhoppningsvis för henom…

 

En annan ny person i mitt liv är Angian. Hen träffade jag på en fest där jag inte kände någon… Vi var de enda som satt tyst och snällt och sörplade på vårt vin. De andra festdeltagarna dansade, skrålade och rullade omkring i alla möjliga och omöjliga hångelhögar. Eftersom vi båda satt där och såg tråkiga ut bestämde vi oss för att göra det tillsammans. Och ur detta föddes ett djupt samtal om drömmar, hopp, rädslor och tankar. Jag har nog aldrig haft ett så ärligt och seriöst samtal med någon som jag inte känner… Det var helt fantastiskt faktiskt! Efter denna kväll har vi pratat via msn och telefon. Angian är inte bara intelligent, empatiskt och snygg… Hen är grymt rolig också! Hens humor är bitter och torr och jag viker mig av skratt.

 

Här om dagen fick vi äntligen ses igen. Vi pratade, diskuterade och skrattade. Det var urmysigt! Hens ögon är intensiva, mörka och glittrande. De suger fast mig. Angian är en ingrediens som gör röran kryddigare. J   

 

Snart ska vi ses igen, över något alkoholhaltigt. Det pirrar i mig.

                                           

 

Den första pusselbiten

Det här är lite läskigt. Skriva om personliga saker, på riktigt!

Nej förresten, det är inte lite läskigt. Det är hur läskigt som helst! Nu ska jag alltså skriva den första pusselbiten och då var det inte så svårt att välja något enkelt att skriva om. Eller kanske inte enkelt, utan rättframt. För Sot är inte enkel. Hen är en sammansatt människa, med många sidor. Min relation till Sot är inte enkel heller, men den är fin.

Jag känner en djup kärlek till Sot. Hen är en källa till trygghet, glädje och inspiration. Jag delar samtal, projekt, intressen och mina tankar med Sot. Vi umgås, hänger, promenerar och lagat mat tillsammans. Ibland har vi konflikter, men vi är bra på att reda ut. Jag älskar Sot.

Det var det som jag ville säga. Inget runtomkring är relevant för min relation till Sot.